En stor del av befolkningen har en funktionsnedsättning

En stor del av Sveriges befolkning har någon form av funktionsnedsättning som gör att de påverkas av en bristande tillgänglighet. Det kan exempelvis vara rörelsehinder, nedsatt syn, nedsatt hörsel eller kognitiv funktionsnedsättning.

Därutöver berörs många som inte ingår i statistiken över funktionsnedsatta. Det gäller exempelvis barn och äldre, som i viss mån har samma behov som personer med funktionsnedsättningar. Att miljön är tillgänglig är därför viktigt för alla.

Typritningar för tillgänglighetsanpassning

Arbetet med att bygga en tillgänglig stad har utvecklats under åren. Det finns olika typritningar som anger hur man ska tillgänglighetsanpassa korsningar, övergångsställen och parkeringsplatser för personer med funktionsnedsättningar.

Typritningar

Nybyggnad eller ombyggnad

Vid nybyggnation eller ombyggnation ska allmän platsmark alltid göras tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar.

Belysning

Gångvägar och gångbanor ska vara väl belysta. Det gäller i första hand huvudstråk för gång- och cykeltrafik samt huvudstråk i och genom parker. Det gäller också viktiga målpunkter som exempelvis torg, busshållplatser, övergångsställen och entréer.

Busshållplatser

Busshållplatser och anslutningar till busshållplatser ska vara tillgängliga för alla.

Busshållplatser

Gångpassager

Övergångsställen, genomgående gångbanor och gångpassager ska utföras enligt typritningarna.

Typritningar

Gångytor

Gångytor ska utformas så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan ta sig fram och så att personer med rullstol kan förflytta sig utan hjälp, enligt BFS 2011:5 – ALM 2 – Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga på allmänna platser och inom områden för andra anläggningar än byggnader.

Gångytor ska vara fria från hinder, permanenta och tillfälliga, som kan påverka säkerheten och framkomligheten.

Utstickande byggnadsdelar som trappor, skyltar och balkonger, som sitter lägre än 2,20 meter över marken, ska ha en tydlig varningsmarkering eller åtgärdas på annat sätt för att inte vara en fara för blinda, synsvaga och personer med orienteringssvårigheter. Det gäller också fritt placerade hinder i gaturummet.

Ledstråk och taktila material

För ledstråk ska följande uppfyllas:

●     Ledytan ska vara 70–140 cm bred (beroende på vilken typ av plattor som används).
●     Normalt sett används sinusplattor som ledyta, i kombination med släta betongplattor. Sinusplattor ska vara utan fasad kant.
●     På ojämna material som smågatsten fungerar släta ytor som ledstråk. De ska även fungera som gångyta och yta för rullstol och ska därför vara minst 90 cm breda.
●     För betongplattor gäller att samtliga taktila plattor ska vara grå. Kupolplattor ska vara av typen ST Eriks ”Klassik” eller likvärdig. Ledytor ska ha sinusplattor av typen ST Eriks ”Klassik” eller likvärdig.
●     Vid riktningsändringar, ska ledytor läggas vinkelrätt mot varandra där det är möjligt.
●     En valyta, som uppmärksammar personer på att det kan komma en riktningsändring, ska göras med släta material. Ytan ska ha samma mått som ledytan.
●     Varningsytor ska göras med kupolplattor eller motsvarande enligt typritning.

Trappor och ramper

Om det inte går att undvika en trappa ska den kompletteras med en ramp eller en alternativ väg som personer med nedsatt rörelseförmåga kan använda, enligt Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd. Generellt ska trappor med färre än tre trappsteg undvikas.

Trappor och ramper ska kontrastmarkeras. Lämpliga ledstänger ska finnas på båda sidorna, eftersom de ska fungera oavsett om personen har nedsatt styrka eller rörlighet på vänster eller höger sida. I en bred trappa kan ledstången placeras i mitten.

Utformning av ramper

En ramp ska utformas enligt BFS 2011:5 – ALM 2 – Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga på allmänna platser och inom områden för andra anläggningar än byggnader.

Nedanstående punkter ska följas:

●     Längs med hela rampen ska det finnas ett avåkningsskydd som är minst 40 mm högt.
●     Rampen ska ha minst två meter långa vilplan, som gör det möjligt att vända rullstolen.
●     Höjdskillnaden mellan vilplanen ska vara högst 0,5 meter.
●     Rampen ska ha en fri bredd på minst 1,5 meter.
●     Rampen ska ha en längsgående lutning på max 5 procent.
●     Fler än två ramper bör inte läggas efter varandra, eftersom det kan vara svårt för personer med nedsatt rörelseförmåga att använda dem.
●     Ramper ska vara raka, men svängar kan accepteras vid vilplan.

Utformning av trappor

●     Trappstegens djup bör vara minst 0,30 m mätt i gånglinjen.
●     Kontrastmarkeringar ska vara vita. I väldigt ljusa trappor kan det krävas en svart kontrastfärg i stället.
●     Kontrastmarkeringar ska göras över alla fogar.
●     Kontrastmarkeringar ska fungera både på sommar och vinter, det vill säga i både torrt och vått underlag.
●     I en terrängtrappa med olika långa trappsteg ska alltid det nedersta och det översta trappsteget vara kontrastmarkerade.
●     Kontrastmarkeringen ska ha samma friktion, eller bättre, än resten av trappsteget.
●     Kanterna på kontrastmarkeringen ska vara rätvinkliga.
●     När det bara finns två trappsteg ska båda kontrastmarkeras.
●     Om en trappa består av ett steg ska alternativet att bygga bort steget prövas innan kontrastmarkeringar påbörjas.