Gräs
Skötselnivåer i Motala
Bruksgräsmatta, G2
Bruksgräsmatta är en kortklippt gräsmatta, som i första hand anläggs för att människor ska vistas där. Bruksgräsytor fungerar som ett grönt golv i parker och anläggningar och är lämpliga för exempelvis picknick, bollspel eller umgänge. Gräsytorna ska upplevas välskötta. Kortklippta gräsmattor är skötselintensiva och har låg biologisk mångfald.
Högvuxna gräsytor, G3
Högvuxna gräsytor planeras där det inte är tänkt att människor ska vistas. Högvuxna gräsytor bidrar med en högre biologisk mångfald och är mindre skötselintensiva. Om den högvuxna gräsytan ligger intill en gång/cykelväg är det bra att klippa en remsa som bruksgräsmatta på en klippbredd närmast vägen. Högvuxna gräsytor delas in i två klassningar med en eller två klippningar per säsong.
Ängar
Ängsytor har låga skötselkrav och bidrar till en hög biologisk mångfald. Typen av äng och skötsel ska anpassas till områdets förutsättningar, ståndort och syfte. Om en äng ska anläggas är det viktigt att använda ängsfröblandningar med arter som är naturligt förekommande i regionen.
Vägslåtter
Sidoytor, som vägrenar och slänter i anslutning till vägar, sköts med liten insats men ska ändå ha ett vårdat utseende. De ska uppfylla kraven på trafiksäkerhet och inte skymma sikten. För att regnvatten ska kunna rinna av vägen är det också viktigt att vägslänterna hålls fria från kraftig växtlighet och skräp. Vägslåttern delas in i två klassningar med en eller två klippningar per säsong.
Krav
Gräsytor i parker, längs gång- och cykelbanor samt körbanor ska i första hand anpassas för effektiv skötsel med maskiner. Det minsta avståndet mellan hinder ska vara två meter för bruksgräs och tre meter för högvuxna gräsytor och vägslåtter.
Slänter ska inte vara brantare än 1:4 för maskinklippning, med en avrundning i släntkrönet. Vägslåtter är ett undantag. Vägsläntar som slås med slåtterbalk från vägen får ha en maximal lutning på 1:2.
Vid alla upphöjda ytor ska det finnas möjlighet att komma in med skötselfordon, till exempel genom sänkt kantsten eller en ramp.
När artrika ängsytor anläggs, ska jorden vara näringsfattig och fri från rotogräs. Om det finns naturligt näringsfattig jord eller mineraljord (alven), ska den användas framför tillförd näringsfattig jord. För ytor i exempelvis trafikmiljöer, som är avskilda från andra markområden, kan bergkross 0–18 mm användas.
Gräs- och ängsfröblandning ska väljas utifrån ytans framtida funktion och ståndortsförutsättningar. Om det varierar inom området ska olika blandningar användas.
Ängsfröblandningar ska i första hand innehålla fröer med svenskt ursprung som förekommer naturligt i den svenska floran.
Vid sådden kan ängsfröerna blandas upp med ett näringsfattigt substrat, exempelvis vetekli, sågspån eller sand. Ingen gödning får tillsättas.
När gräsytor anläggs ska anläggningsmetoden anpassas efter behov och förutsättningar. Sprutsådd är exempelvis lämpligt för vägslänter och odlad, färdig gräs- eller ängsmatta är lämpligt i regnbäddar.
Sådd ska inte göras inom en radie på 0,5 meter runt solitärbuskar, 0,7 meter runt små träd och 1 meter runt stora träd.
Gräs- och ängsfrö ska sås under sensommar/höst eller tidigt på våren. I konstgjorda växtbäddar bör både gräs- och ängsfrö sås på hösten.
Rekommendationer
Gräsremsor utmed gång- och cykelvägar bör vara minst 1,5 meter breda. Om ytan är lång och sammanhängande kan den vara 1 meter.
För att underlätta skötseln bör man undvika många små ytor när nya gräsytor planeras.
Sådd av gräs- eller ängsfrö bör ske snarast möjligt när växtbädden är färdigställd, dels på grund av risken för erosion, dels för att fröogräs inte ska hinna etablera sig.