Bredden på körbanor ska följa kommunens typritningar med stöd av VGU avsnitt 7 och 8, samt med följande ändringar och kompletteringar:

• Gator med ett körfält i vardera riktningen, som trafikeras av buss i linjetrafik, ska ha så breda körbanor att bussar kan mötas.
• På genomfartsleder, huvudgator och gator med buss i linjetrafik ska det finnas utrymme för snöupplag på båda sidor om körbanan. Bedömningen av snövallsbredden ska utgå från VGU Råd, figur 8.22.
• När bredden på gaturummet för lokalgator bestäms, ska eventuella snövallars intrång på körfält, parkeringsytor, gång- och cykelvägar och liknande utredas och godkännas av samhällsbyggnadsförvaltningen. Analysen bör utgå från VGU Råd, figur 8.22
• Den minsta bredden för en enkelriktad körbana ska vara 3,5 meter. Om gatans funktionalitet är mer komplex när det gäller gång- och cykelnät, mängden trafik och trafik till och från fastigheter på gatan, utgå från VGU: Krav begrepp och grundvärden. Där kan en gatas bredd bestämmas utifrån en given trafiksituation. Se avsnittet 5.2.2 Dimensionerande trafiksituation för motorfordon (DTS) i VGU.

Cykelbanor ska ha linjeföring och tvärfall som ger god komfort och låg risk för singelolyckor vid barmarksförhållanden. Linjeföringen bör utgå från VGU avsnitt 9.2 med en dimensionerande hastighet på 30 km/h. Tvärfallet bör vara 1–2 procent med skevning inåt i kurvor, där det är möjligt med hänsyn till andra aspekter som exempelvis avvattning och liknande.

Bredd för gång- och cykelvägar

Bredden på gång- och cykelvägar varierar beroende på trafikflödet och om fotgängare och cyklister har en gemensam bana, uppdelad bana eller separata banor. Hur gång- och cykelvägar ska separeras bestäms i samråd med samhällsbyggnadsförvaltningen.

Ett högt gångflöde definieras som mer än 150 gående per timma i maxtimmen, eller mer än 2 000 gående per dygn.

Högt cykelflöde definieras som mer än 150 cyklister per timma i maxtimmen, eller mer än 1 000 cyklister per dygn.

Gemensam gång- och cykelbana

En gemensam gång- och cykelbana ska dimensioneras enligt nedan:

• Lågt flöde – 2,5 meter
• Högt flöde – 3,5 meter*

*I vissa fall ökas bredden till 4 meter, som exempelvis på skolvägar.

Riktlinjer för säkra skolvägar (PDF, 757 kB)

Uppdelad gång- och cykelbana

En uppdelad gång- och cykelbana ska ha en bredd på 4 meter fördelat på 1,8 meter gångbana och 2,2 meter cykelbana.

Separat gångbana

En fristående gångbana ska dimensioneras enligt nedan:

• Lågt flöde – 2 meter*
• Högt flöde – 3 meter

*Den fria bredden och höjden ska vara tillräcklig för att gångbanan ska kunna skötas med maskin. Den hinderfria bredden bör därför alltid vara minst 2,5 m.

Separat cykelbana

En fristående cykelbana ska ha en bredd på 3 meter.*

*I vissa fall ökas bredden till 4 meter, som exempelvis på skolvägar.
Riktlinjer för säkra skolvägar (PDF, 757 kB)

Alla mått gäller minsta bredd. Om flödena är måttligt höga, bör bredden vara i spannet mellan det som gäller för lågt och högt flöde. Om flödet ligger långt över gränsen för högt flöde, bör gång- eller cykelbanan göras bredare.

De angivna bredderna inkluderar inte sidoområden, skyddszoner och liknande. Om gång- eller cykelbanan löper längs en körbana eller ett längsgående hinder, som exempelvis en husfasad eller ett räcke, bör bredden ökas enligt VGU avsnitt 8.5.2.2. Om det inte finns utrymme för snövallar utanför vägen bör kravet på hinderfri bredd utökas med ett nödvändigt utrymme enligt VGU Råd, figur 8.22. Gång- och cykelvägar som även används som transportvägar till tekniska anläggningar, ska anpassas efter de fordon som förväntas trafikera dem. Bredden bör då vara minst 3,5 meter.

Det finns olika sätt att utforma blandtrafikgator som prioriterar gående och där hastigheten på fordon sänks. Ett sätt är att reglera ett område som gångfartsområde, en gatutyp där fordonstrafik och oskyddade trafikanter samsas och där all trafik sker på de gåendes villkor. Gatutypen används i centrala lägen, på ytor där de gåendes behov väger tyngst. Ett gångfartsområde behöver uppfattas som tryggt av människor som går och vistas där.

Förutsättningar för gångfartsområde

Ett områdes förutsättningar är avgörande för vilken gatutyp som är lämplig. För att reglera en gata eller ett område som gångfartsområde behöver följande förutsättningar finnas:

• Gående ska kunna använda hela ytan och ha behov av att röra sig tvärs över den. Det ska vara ett högt flöde av gångtrafik – andelen gående bör vara, eller förväntas bli, större än andelen motorfordon. Det ska vara lämpligt att reglera alla trafikanters hastighet till gångfart.

Ytan ska inte användas för något av följande:

• Kollektivtrafik
• Pendlingsstråk för cykel (eller huvudcykelnät)
• Huvudgata för biltrafik
• Genomfart för tung trafik

• Det ska finnas förutsättningar att vistas i området (exempelvis närhet till en målpunkt som genererar gångflöden eller aktiva bottenvåningar).
• Det bör inte finnas ett stort behov av godstrafik inom området, lastmöjligheter ska i första hand ordnas på närliggande gator.
• Det ska finnas tillräcklig finansiering för att utforma och sköta ett attraktivt gångfartsområde.
• Det ska inte finnas behov av fler än enstaka parkeringsplatser för rörelsehindrade på området.

Om ovanstående förutsättningar inte finns eller kan skapas på den aktuella platsen bör man välja en annan reglering eller gatutyp än gångfartsområde. Det kan exempelvis vara gågata, cykelgata, sommargågata eller en gata med möblerbar trottoar.

Utformningsprinciper för gångfartsområde

För att få ett välfungerande gångfartsområde, med låg hastighet och goda förutsättningar för människor att vistas i området, är utformningen väsentlig. Då är följande principer viktiga att utgå ifrån:

• Det ska framgå av utformningen att gående kan använda hela ytan. Utformningen ska ge stöd för att fordonstrafik kör i maximalt gångfart och att fordon har väjningsplikt mot gående. Möten mellan fordon ska bara vara möjligt på vissa platser.
• Ytan ska utformas så att hastigheten sänks och det skapas förutsättningar att vistas där. Grönska är ett huvudsakligt element i utformningen, även sittplatser och annan gatuutrustning kan användas. Elementen bör användas för att bryta raka siktlinjer och körlinjer. Det ska finnas tillräckligt stor fri yta för att räddningstjänst, renhållnings-och snöröjningsfordon samt leveranser ska kunna ta sig fram.
• Det ska finnas en tydlig entré till området. Det kan exempelvis vara en smalare infart, avvikande material och vägmärken på båda sidor om områdets början.
• Markbeläggningen ska vara jämn, med hög noggrannhet anpassad för gångtrafik. Området ska inte delas upp med olika beläggningar i kör- och gångyta, utan utformas som en gemensam plats som signalerar att hela ytan är till för gående.
• Belysningen ska vara funktionell, rumslig och gemytlig, vilket fås genom en högre gestaltningsnivå.
• Det är viktigt med genomtänkta stråk för god framkomlighet och trygghet för barn, äldre och personer med funktionsvariationer. För synsvaga ska naturliga ledstråk användas i första hand. De kan kompletteras med taktila plattor i ytterkanterna av gångfartsområdet för att tydligt visa vart gångfartsområdet upphör.
• Parkering ska undvikas, undantag kan göras för parkering för rörelsehindrade.

En cykelgata är en form av blandtrafikgata, där hastigheten på fordon sänks och cyklister är prioriterade. På cykelgatan blandas motorfordon och cyklister och hastigheten utgår från cyklisternas villkor. Gatutypen används i centrala lägen där cykelnätet behöver kopplas ihop. Eftersom cykelgator sällan upplevs lika trygga, säkra och tillgängliga som separerade cykelbanor så anlägger man dem i en mindre utsträckning.

Förutsättningar för cykelgata

Ett områdes förutsättningar är avgörande för vilken gatutyp som är lämplig. En cykelgata bör bara anläggas där det inte finns tillräcklig plats för, eller behov av, separerade cykelvägar. För att reglera en gata som cykelgata behöver följande förutsättningar finnas:

• Ett högt cykeltrafikflöde – andelen cyklister ska vara, eller förväntas bli, större än andelen motorfordon.
• Ett lågt fordonstrafikflöde – cykelgator ska inte anläggas på gator med över 2 000 motorfordon per dygn om inte flödet kan minskas. En åtgärd för att minska fordonsflödet kan vara att enkelrikta gatan för motorfordon.
• Hastigheten för fordon ska kunna hållas låg, max 30 km/h. Om det behövs, ska hastighetsdämpande åtgärder vidtas.
• Gatan ska ligga längs utpekade cykelstråk.
• Gatan ska inte användas för kollektivtrafik eller huvudnät för bil.
• Sträckan ska inte ligga i direkt anslutning till en skola.
• Det ska inte finnas behov av fler än enstaka parkeringsplatser för rörelsehindrade på sträckan.

Utformningsprinciper för cykelgata

För att få en välfungerande cykelgata, med hög trafiksäkerhet och god framkomlighet för cykel, är följande principer viktiga att utgå ifrån:

Fotgängare ska separeras från cyklister och bilister med en markerad gångbana.
Det bör framgå av utformningen att trafikanter befinner sig på en cykelgata där motorfordon ska visa hänsyn och lämna företräde.
Utformningen ska stödja att motorfordon inte åker fortare än 30 km/h. Den högsta tillåtna hastigheten ska märkas ut med vägmärken.
Parkering bör undvikas, undantag kan göras för parkering för rörelsehindrade.

Gator där huvudcykelnät går ska bara göras enkelriktade för motorfordon om de utformas eller skyltas för cykeltrafik i båda riktningarna.

En gång-, cykel- och mopedbana ska ha kantstöd om den ligger i direkt anslutning till en högtrafikerad vägbana med en hastighet på 40 km/h och en årsmedeldygnstrafik på över 2000 fordon (förhöjd GCM-bana).

En gång-, cykel- och mopedbana som är separerad med kantstöd och ligger i direkt anslutning till vägbanan, ska kompletteras med ett räcke om hastigheten är över 60 km/h på vägen.

Servicevägar till tekniska anläggningar som exempelvis dammar för dagvattenhantering ska ha:

• minst 4 meter bred körbana.
• enkelsidigt fall. Dagvattnet ska i första hand hanteras i dike.
• minst 1,5 meter brett skötselutrymme på båda sidor om körbanan som ska kunna underhållas med slaghack. Slänter och diken kan vara en del av skötselutrymmet.
• En yta för vändning om servicevägen inte ansluter till andra vägar i båda ändar.