Dagvatten ska beaktas i varje skede av samhällsbyggnadsprocessen.

För att nå en hållbar dagvattenhantering behöver åtgärder vidtas under och ovan mark. Dessa åtgärder påverkar kommunens infrastruktur och fysisk planering. I och med detta flödar dagvattenfrågan genom hela samhällsbyggnadsprocessen, från översiktsplan och detaljplan via bygglovsprövning och miljöprövning vidare till genomförande och drift.

Under hela samhällsbyggnadsprocessen delas ansvaret för dagvatten mellan olika aktörer. För att åstadkomma hållbar dagvattenhantering krävs att aktörerna samverkar och samarbetar och har förståelse för varandras roller och ansvar.

Detta uppnås genom att:
· Dagvattenfrågor ska lyftas tidigt i kommunens samhällsplanering.
· Ansvar och roller inom kommunens verksamhet ska vara tydliga.

Dagvatten ska renas och fördröjas lokalt så nära källan som möjligt.

En del av föroreningsbelastningen på kommunens sjöar och vattendrag kommer från dagvattnet. Ämnen och koncentration varierar beroende på nederbördssituation och markanvändning i avrinningsområdet. Föroreningarna kan begränsas vid källan genom att bland annat välja material för den yttre miljön som inte innehåller miljöfarliga föroreningar vid ny och ombyggnation. Man kan använda sig av naturliga renings-, infiltrationslösningar eller fördröjningsanläggningar innan avledning till kommunala ledningsnätet. Att rena dagvatten från föroreningar kan med fördel kombineras med att
minska belastningen på det kommunala ledningsnätet genom att dagvattnets avrinning trögas upp från fastigheter.

Detta uppnås genom att:

• Rena och fördröja dagvatten nära källan genom lösningar för LOD (Lokalt Omhändertagande av Dagvatten) i första hand inom tomtmark. LOD avlastar både recipient och befintligt ledningssystem.
• Nyttja lokala förutsättningar som lågstråk och grönområden för dagvattenrening.
• Göra medvetna materialval så att föroreningar inte sprids med dagvattnet. Genomsläppliga och gröna ytor ska prioriteras medan material innehållande exempelvis koppar, kadmium, zink, samt hormonstörande och cancerogena ämnen skall undvikas.
• Bedömning av föroreningsbelastning och behov av dagvattenrening ska göras i alla skeden av fysisk planering.
• Vid prövning och tillsyn av verksamheter ska behovet att rena dagvatten beaktas enligt miljöbalken.
• Rening av dagvatten ska som princip bekostas av den som förorenar.
• I samhällsbyggnadsprocessen ska hänsyn tas till släckvattenhantering vid brand.

Miljökvalitetsnormer för vattenkvaliteten i kommunens sjöar, vattendrag och grundvatten ska uppnås.

Enligt reglerna i vattendirektivet får en vattenförekomsts status inte försämras. Kravet på ingen försämring är inskrivet i såväl miljöbalken som plan och bygglagen. Åtgärder inom samhällsbyggnadsprojekt kan innebära positiva effekter på miljökvalitetsnormer (MKN) då åtgärder måste göras inom ett område.

De föroreningar som inte renas bort vid källan ska så långt som möjligt avskiljas eller brytas ned på vägen till recipient. Naturliga förhållanden ska utnyttjas och biologisk rening eftersträvas.

Detta uppnås genom att:

• Alla samhällsbyggnadsprojekt sträva efter att minska negativ påverkan på recipienters MKN.
• I planprocessen utreds i samband med dagvattenutredning påverkan på MKN och behov av dagvattenrening.
• Kommunen använder riktvärden för bedömning av utsläpp av dagvatten från verksamhetsutövare.
• Krav på rening ska ställas utifrån dagvattnets föroreningskoncentration och känsligheten hos mottagande recipient.
• Naturliga förhållanden utnyttjas som lågstråk och grönområden och därmed eftersträva en naturlig biologisk rening.
• Minimera ovidkommande dagvatten till kommunens spillvattennät för att minska antalet bräddningar av avloppsvatten till recipienter. Genom att aktivt arbeta med att koppla bort dag- och dräneringsvatten från spillvattenledningsnätet.

Dagvattenflöden ska reduceras och regleras så att belastning på ledningsnät och recipienter begränsas.

Fastighetsägaren ska fördröja dagvatten på sin fastighet innan avvattning görs till det kommunala dagvattenledningsnätet. Grönytor bör bevaras, skyddas och utvecklas utifrån aspekten att man uppnår en större infiltration. Genom att begränsa hårdgjord yta och att markanvändningen anpassas efter platsens förutsättningar kan minskning av dagvattenflödet ske. Öppna dagvattenlösningar med fördröjning bör användas innan avledning till dagvattenledningsnätet.

Det kommunala dagvattenledningsnätet följer de rekommenderade branschriktlinjerna för dimensionering av systemet med hänsyn till klimatförändringar. På platser eller ledningssträckor där det finns kapacitetsbrister vid kraftigare regn måste fördröjningsmöjligheter, infiltrationsytor, översvämningsytor och alternativa ytavrinningsvägar finnas.

Detta uppnås genom att:

• Följande prioritering ska gälla för allmän platsmark som tomtmark i såväl
  bostadsområden och industriområden som för privat mark vid normala
  regnmängder *1:
  • 1 LOD: I första hand ska lokalt omhändertagande (infiltration och fördröjning) av dagvatten inom fastigheten nyttjas. Fastighetsägarens ansvar
    för LOD-anläggningen ska tydligt framgå i detaljplan/bygglovshandlingar. Fastighetsägaren ska kunna omhänderta 10–års regn på sin fastighet
    alternativt med privatlösning i anslutning till fastigheten.
  • 2 Öppen dagvattenavledning: Där LOD inte kan genomföras fullt ut för en fastighet bör om möjligt främst öppen dagvattenavledning och fördröjning väljas för att minska belastningen på den allmänna dagvattenanläggningen. Om kommunal dagvattenanslutning inrättas ska fastigheten kunna omhänderta minst 10 mm regn på hårdgjord yta om inget annat anges (10 mm=1 m3/100 m2= 100 m3/ha).
  • 3 Ledningsnät: Då markförhållandena eller andra förutsättningar inte tillåter LOD eller öppen dagvattenavledning, avleds dagvattnen i dagvattenledning.
• Utformning av kommunala dagvattensystemet följer de rekommenderade branschriktlinjerna från Svenskt Vatten för dimensionering av systemet med hänsyn till klimatförändringar.
• Aktuella utredningar genomförs av det kommunala dagvattenledningssystemet för att lokalisera problemsträckor.
• I detaljplaner ska planbestämmelser gällande dagvatten tydligt framgå.
• Ställa krav på fördröjning av dagvatten utifrån dagvattensystems förutsättningar nedströms och mottagande recipients känslighet.

*1 Se stycke om regnintensitet

Sekundära ytavrinningsvägar skapas för säker bortledning vid kraftig nederbörd

För att hantera de större och kraftigare regnen i samhället behöver kommunen ta till ytliga avrinningsvägar för att avleda ansamling av dagvatten som sker i bebyggelsen för att förhindra skador. Genom översvämningskartering får kommunen en överblick över platserna med ansamling av vatten vid regn och de naturliga ytavrinningsvägarna som vattnet tar. Om den naturliga ytavrinningsvägen för vattnet inte kan behållas, måste åtgärder vidtas för att avrinning ska ske i annan sträckning.

Detta uppnås genom att:

• Säkra bebyggelsen med sekundära ytavrinningsvägar och mångfunktionella ytor genom att tillfälligt använda den bebyggda miljöns grönstruktur och
  trafikinfrastruktur för kraftig nederbörd2. Utformning ska ske på ett sådant sätt att den primära funktionen inte försämras.
• Utreda/ta hänsyn till översvämningsrisk från stigande vatten och extrem nederbörd vid översiktsplanering, detaljplanering, exploatering och ta fram lämpliga åtgärder för befintlig bebyggelse.
• Kommunen har en uppdaterad plan med information om förberedelse och beredskap för katastrofala regn.
• För samhällsviktig verksamhet bör en högre säkerhetsnivå tillämpas. Säkerhetsnivå för olika typer av samhällsviktig verksamhet ska anges i kommunens risk- och sårbarhetsanalys.
• Smältvattenproblematik bör utredas ytterligare.

Bebyggelse, infrastruktur och dagvattenhantering ska höjdsättas och utformas så att uppkomsten av skadliga översvämningar undviks i ett förändrat klimat.

I planprocessen ska hänsyn tas till hela avrinningsområdet för dagvatten som kan vara större än planområdet. En grund för stadsplaneringen är att översvämningskarteringen med möjliga hänsynsytor för dagvatten ska vara en av förutsättningarna för stadsplanering med tanke på klimatförändring. Dagvattenutredningar ska genomföras i alla detaljplanprojekt som underlag för bestämmelse. Där ny bebyggelse ska placeras bör det följa de naturliga
förutsättningarna och höjdsättas för att undvika översvämningar. Detaljplaner ska ge förutsättningar i stadsmiljö för ytavrinning vid extrema regn exempelvis via ytledes avrinning i gata eller annan allmän plats. I befintlig bebyggelse ska kommunen planera in ändringar efter de förutsättningarna som finns för att genomföra förändringar och därmed minska risken för problem vid framtida skyfall.

Detta uppnås genom att:

• Planera, utforma och höjdsätta för att samhället ska kunna hantera stora regn och stigande vatten utan risk för allvarliga skador på byggnader, infrastruktur och samhällsfunktioner vid 100-års regn.
  • Nya områden: ny bebyggelse planeras och byggs så att den kan hantera eller inte tar skada av en översvämning från ett regn med återkomsttid på minst 100 år.
  • Befintliga områden: arbeta för att åtgärder genomförs för att uppnå samma säkerhet som för nya områden eller att nå en acceptabel nivå av säkerhet för att skador ska minska.
  • Förtätning: för regn med minst 100-års återkomsttid. Vidta åtgärder så att säkerhet i befintliga intilliggande områden inte försämras.
• Dagvattenutredning med förprojektering ska genomföras tidigt i kommunens planer och byggnadsprojekt för att kunna få fram förutsättningarna inför planering av platsen/området.
• Utreda avrinning och utjämning av dagvatten i allt från planering i ÖP/FÖP/PP/DP och samt vid förändringar i befintlig infrastruktur.
• I avtal som kommunen ingår ska det om möjligt anges riktlinjer för dagvattenhantering.
• Använda sig av ytliga vattenvägar för att undvika risk för översvämning (sekundära ytavrinningsvägar) för att styras till de platser där de gör minst skada och där skyddsåtgärder kan vidtas.

Dagvattenhanteringen ska systematiskt ses över och åtgärdas när åtgärder i de befintliga områdena genomförs, såsom ombyggnad av kommunens dagvattenledningar, vägar, gator och torg.

För att resurseffektivt arbeta med hållbar dagvattenhantering ska kommunens olika verksamheter titta på förutsättningarna för dagvattenhantering i ombyggnadsprojekt som sker utan detaljplan. Att göra åtgärder i efterhand är alltid dyrare än att planera rätt från början.

Detta uppnås genom att:

• Vid ombyggnad av dagvattenledningsnät, vägar, gator och torg ska förutsättningarna för dagvattenhanteringen studeras och åtgärdas.

Säkerhetsnivå för räddningsvägar ska säkerställas.

Räddningsfordon har ett behov av att ta sig fram även vid extrema situationer. Kommunen behöver därför hantera extrema regn i syfte att skydda byggnader, prioriterade vägar och samhällsviktig verksamhet.

Detta uppnås genom att:

• Kommunen ska arbeta för att den mest prioriterade infrastrukturen har förutsättningarna så att den fungerar även vid katastrofala regn.
• Kommunen ska ha en plan, beredskap och material för att skydda de mest utsatta samhällsviktiga verksamheterna och skydda framkomligheten på de högst prioriterade vägarna så att de är farbara för nödsituationer.

Dagvatten ska hanteras som en resurs som berikar bebyggelsemiljön avseende upplevelser, rekreation och biologisk mångfald.

Dagvatten ska finnas med i hela planeringsprocessen från översiktsplanering till de mindre detaljplanerna samt vara en del i övriga infrastrukturprojekt som ligger utanför detaljplaner. Dagvatten ska hanteras som en resurs till kommunens planering av grönstruktur. Genom att fördröja dagvatten nära platsen där regnet faller kan ledningsdimensioner minskas eller bibehållas i befintlig bebyggelse vilket leder till minskade kostnader. Att fördröja dagvatten öppet i staden ökar inte bara de estetiska värdena utan ger också många mervärden för såväl lek och rekreation. Dessutom gynnar våtmarker och dammar den biologiska mångfalden för både fuktighetskrävande växter och djur såsom groddjur, insekter och fåglar. Vatten och grönytor bildar tillsammans med stadens träd en grön lunga som verkar för ett bättre klimat i staden, en viktig faktor för en friskare befolkning.

Vid extrema regn kommer vägar, genom dess ytavrinning, samt bebyggelsens multifunktionella ytor komma till användning för att minska på skaderisken i ett område. För att anpassa till stadens ambitioner för olika områden finns tre gestaltningsnivåer för de öppna lösningar för dagvatten som anläggs.

Detta uppnås genom att:

• Utreda hur öppen dagvattenhanteringen kan bidra till en attraktiv gestaltning, gynna biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
• Avsätta plats för ändamålet i detaljplanering och vid övrig exploatering samt förändringar i befintlig infrastruktur.
• Nyttja lokala förutsättningar som lågstråk och grönytor i arbetet med gestaltning av områden.

Dagvatten ska hanteras med hänsyn till platsens förutsättningar, skötsel, dagvattnets föroreningsgrad, recipientens känslighet och förväntade klimatförändringar.

Öppna lösningar ska i första hand väljas för att avleda dagvatten från områden. I förändring av redan idag planerade och bebyggda områden ska dagvatten ingå som en naturlig del i projektet. Utnyttja lågpunkter i syfte att fördröja och rena dagvattnet. Vid planering av dagvattenlösning ska hänsyn tas till god hushållning av resurser, långsiktig drift, ekonomi, biologiska reningsmetoder. Miljökvalitetsnormer (MKN) med recipientens känslighet vägleder till att anpassa reningen av dagvattnet.

Detta uppnås genom att:

• Innan mark tas i anspråk för byggnader och anläggningar så ska dess lämplighet ur ett vattenperspektiv prövas, både avseende konsekvenser för dagvatten, grundvatten och ytvatten. Vid ny exploatering eller förändrad markanvändning ska en dagvattenutredning tas fram.
• Krav på rening ska ställas utifrån dagvattnets föroreningskoncentration och känsligheten hos mottagande recipient.
• Vid prövning och tillsyn av verksamheter ska behovet att rena dagvatten beaktas enligt miljöbalken.
• I planeringsfasen ska hänsyn tas till drift och underhåll av dagvattenanläggningar.
• Naturliga biologiska reningsmetoder används i första hand till rening av dagvatten.
• Gestaltningen av dagvattenlösningarna ska vara skötseleffektiva och ge möjlighet till mervärden.

Samhällsbyggandets åtgärder ska eftersträva naturliga grundvattennivåer.

För att den naturliga vattenbalansen med grundvattennivån ska ha möjlighet att bevaras ska i första hand fastighetsägaren hantera dagvatten lokalt så långt det är möjligt innan marken avvattnas till kommunal dagvattenledning. Detta gynnar infiltrationsmöjligheterna i området. Ökar hårdgjord yta så försämras den naturliga vattenbalansen för området. Det är därför viktigt att behålla så mycket grönyta som möjligt i nya områden för att regn ska
kunna infiltreras.

Detta uppnås genom att:

• För att bevara den naturliga vattenbalansen av grundvattennivån är det viktigt att behålla grönyta så mycket som möjligt i ett område.
• Bevara områden som utgör naturlig buffert för dagvatten tex våtmarker.
• Naturliga stråk med öppet vatten bibehålls eller återskapas.