Dagvatten berörs av många olika lagrum då det inte finns någon specifik dagvattenlagstiftning. Havs- och vattenmyndigheten har i rapport 2015:15, Juridiken kring vatten och avlopp, sammanställt en översiktlig genomgång av lagstiftningen. Dock pågår det flera regeringsutredningar och arbete inom olika myndigheter och branschorgan med koppling till dagvatten som kan påverka framtida lagstiftning. Nedan finns en kortfattad information om de lagar och mål som berör dagvatten idag.

Lagen om allmänna vattentjänster (2006:412)

Enligt §6 ansvarar kommunen för att inrätta verksamhetsområde för dagvatten om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. VA-huvudmannen ansvar är att avleda det insamlade dagvattnet inom det beslutade verksamhetsområdet som fastighetsägare avvattnar från sin fastighet. VA-huvudmannen ska utforma anordningar och ledningar som krävs för att man ska kunna tillhandahålla VA-tjänsten. Denna skyldighet gäller dock inte vägdiken, rännstenar, rännstensbrunnar eller ledningar som förbinder rännstensbrunnar med den allmänna VAanläggningen. Ligger ett detaljplansområde utanför verksamhetsområde för dagvatten gäller de regler och det ansvarsförhållande som Miljöbalken anger för hantering av dagvatten.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap, 3 kap, 4 kap

Kommunen ansvarar för att planera hur marken och vattnet ska användas och för att bebyggelse lokaliseras på ett lämpligt sätt med hänsyn till bland annat dagvatten. För att reglera den fysiska samhällsplaneringen finns PBL (plan- och bygglagen) som stöd. Dagvattenfrågan löses stegvis genom planeringsprocessen och det är i översiktsplanen som den övergripande dagvattenplaneringen för kommunen dras upp, för att sedan i detaljplanprocessen förädlas och i bygglovskedet och inrättandet tillämpas. Med stöd av PBL kan kommunen i detaljplan reservera mark för nödvändiga anläggningar och anordningar som behövs för allmänna ändamål, för att marken som ska bebyggas, ska kunna bli lämplig. PBL ger också möjlighet för kommunen att lösa in mark som ska vara allmän plats och sådan mark som behövs för annat än enskilt bebyggande. 2018 infördes ett krav på att kommunerna i översiktsplanen ska ge sin syn på risken för skador på den byggda miljön till följd av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Den andra ändringen innebär att kommunen i en detaljplan får bestämma att det krävs marklov för markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet och som inte vidtas för att anlägga en gata, väg eller järnväg som är förenlig med detaljplanen.

Miljöbalken (1998:808)

I miljöbalken finns inte begreppet dagvatten definierat men beaktas som avloppsvatten enligt 9 kap 2§ där det fastslås att dagvatten som uppkommer inom detaljplanerat område från flera fastigheter eller vatten från begravningsplats är avloppsvatten. Då det enligt lagen bedöms som avloppsvatten betraktas detta som miljöfarlig verksamhet enlig definition i 9 kap 1§ och vidare ska detta renas innan det får släppas till recipient (9 kap. 7§). Flera delar berör dagvatten i Miljöbalken som exempelvis 1 kap, 2 kap. 3-4 §§, 5 kap, 9 kap. 1-2 och 7§§, 11 kap. samt 26 kap. Bland annat är markavvattning, anmälan, tillstånd, tillsyn, rening och ansvar delar som berör dagvatten. Markavvattning gäller då dagvatten inte anses vara ett avloppsvatten och då med syftet att med åtgärd öka en fastighets lämplighet för ett ändamål. Anmälan, tillstånd och tillsyn är till stor del kopplat till att dagvattenhantering är en miljöfarlig verksamhet. Rening av dagvatten finns redan idag som krav i miljöbalken (9kap. 7§) dock har man tidigare ansett detta vara ett kvittblivningsproblem och att dagvattnet är så pass rent att det kan släppas ut direkt till recipient vilket under de senaste 10 åren omvärderats till att det anses vara en bidragande orsak till problem i vattendrag och sjöar. Till hjälp med bedömning av status på vattendrag och sjöar används Miljökvalitetsnormer då det inte finns några utsläppskrav på dagvattnet idag.

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Förordningen reglerar anmälning och prövningsplikten för miljöfarliga verksamheter. Enligt förordningen gäller det att vid inrättande av anläggningar eller ändring ska detta anmälas. Anslutning av nya bostadsområden till dagvattennätet kan vara anmälningspliktigt och dialog ska föras med tillsynsmyndighet.

Förordning (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll

Reglerar verksamhetsutövarens rutiner för egenkontroll, det vill säga att verksamheten skall fortlöpande kontrollera sin utrustning m.m. för drift och kontroll så detta hålls i gott skick, för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön.

Naturvårdsverkets föreskrifter om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse (SNFS 2016:6)

Anger bland annat generella begränsningsvärden för avloppsvatten med halter av fosfor, kväve och syreförbrukande ämnen samt regler för kontroll och provtagning. Innehåller en definition av dagvatten ”Nederbördsvatten, dvs regneller smältvatten, som inte tränger ned i marken, utan avrinner på markytan”. Föreskriften definierar avloppsvatten från tätbebyggt område ” Hushållsspillvatten eller en blandning av hushållsspillvatten och industrispillvatten och/eller dag-, tak- och dräneringsvatten som uppsamlas i ledningsnät.”

Ramdirektivet för vatten (vattendirektivet 2000/60/EG)

Utgör grunden för Europeiska Unionens vattenpolitiska arbete och har införts i svensk lagstiftning i miljöbalken med också genom vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660). Sverige är indelat i fem vattendistrikt där respektive vattenmyndighet är ansvarig för att besluta om statusklassningar, miljökvalitetsnormer (MKN) och framtagande av åtgärdsprogram. Enligt reglerna får inte miljökvalitetsnormer med statusklassning för en vattenförekomst påverkas negativt av en åtgärd i till exempel gällande dagvattenhanteringen i ett exploateringsområde. Under 2015 kom den så kallade ”Weser-domen” och förtydligade hur detta ska tolkas. I domen fastslog EU-domstolen att det räcker att en miljökvalitetsfaktor riskerar att påverkas negativt för att en åtgärd ska stå i strid med vattendirektivet. Därför viktigt att dagvattenfrågan hanteras uttömmande i planprocessen.

Åtgärder som kommunen ska ta hänsyn till finns i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för Södra Östersjön 2021-2027 där 2 av kommunernas 6 åtgärdspunkter berör dagvatten. Kommunerna och statliga myndigheter är skyldiga att följa det som anges i åtgärdsprogrammet.

Åtgärd 1

Kommunerna ska genomföra en förvaltningsövergripande vattenplanering med en helhetssyn utifrån ett avrinningsområdesperspektiv.
Vattenplaneringen ska ha fokus på de yt- och grundvattenförekomster där det behövs åtgärder för att miljökvalitetsnormerna ska kunna
följas.

Den förvaltningsövergripande vattenplaneringen ska dessutom innehålla:
a) en plan för vattenanvändning i ett förändrat klimat med utgångspunkt i den regionala vattenförsörjningsplanen.

Åtgärden bör också innehålla:
b) en plan för samverkan med berörda kommuner inom kommunens avrinningsområden

Den förvaltningsövergripande vattenplaneringen ska säkerställa att miljökvalitetsnormerna beaktas i alla tillämpliga delar av kommunens verksamhet. I följande planer ska vattenplaneringen kunna tillämpas:
a) översikts- och detaljplaner,
b) planer för dricksvatten, spillvatten och dagvatten (VA-plan) och
c) tillsynsplan och behovsutredning för miljöfarlig verksamhet, små avlopp, vattenskyddsområden, förorenade områden, jordbruk

Åtgärden ska vara vidtagen senast två år efter åtgärdsprogrammets fastställande och ska sedan uppdateras kontinuerligt.

Åtgärd 5

Kommunerna ska upprätta eller revidera plan för dricksvatten, spillvatten och dagvatten (VA-plan) och genomföra åtgärder i enlighet med planen så att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten kan följas. Denna ska bland annat innehålla:
a) en beskrivning hur vattenförekomsternas status kan komma att påverkas av vatten- och avloppshanteringen i kommunen
b) en riskanalys för de vattenförekomster som riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna
Samverkan ska ske med berörd länsstyrelse.
Åtgärden ska påbörjas omgående och genomföras kontinuerligt.

Lagen om skydd mot olyckor (2003:778)

Reglerar myndigheters ansvar och arbetsuppgifter. Kommunen har ett ansvar för att skydda människors liv, hälsa och egendom samt miljön och för att genom räddningsinsatser förhindra och begränsa skador. Lagen avser dock plötsligt inträffade händelser som exempelvis skyfall. Överordnad nationell myndighet är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Länsstyrelserna är ansvariga myndigheten på regional nivå och på lokal nivå är det kommunernas räddningsnämnder som har ansvaret.

Lag om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (2006:544)

Handlar om att kommunen ska minska sin sårbarhet och kunna hantera krissituationer.

Europaparlamentets och rådets direktiv om bedömning och hantering av översvämningsrisker (översvämningsdirektivet 2007/60/EG) samt förordningen översvämningsrisker (2009:956)

Översvämningsdirektivet reglerar i huvudsak vad MSB och Länsstyrelsen ska ta fram och arbeta med. Har införlivats i svensk lagstiftning med förordningen (2009:956) om översvämningsrisker. I och med dess lagar ska man bland annat upprätta en ram för bedömning och hantering av översvämningsrisker i syfte att minska de ogynnsamma följderna för människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet i samband med översvämningar i gemenskapen. Enligt föreskriften ska varje kommun ha ett kommunalt handlingsprogram för förebyggande verksamhet. I programmet ska anges målet för kommunens verksamhet samt de risker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser. I programmet ska också anges hur kommunens förebyggande verksamhet är ordnad och hur den planeras. Kraftiga regn och skyfall är en typ av händelse som det kan finnas anledning för kommunerna att ha sådan beredskap för.

Fastighetsbildningslagen, Anläggningslagen, Ledningsrättslagen

För att reglera markåtkomst och rättigheter som bildats genom förrättning kan man använda sig av 3 lagar. Fastighetslagen (1970:988) reglerar hur indelningen av marken i fastigheter får förändras och under vilka omständigheter detta kan ske samt bilda och ändra rättigheter, t.ex. bilda servitut för avloppsanläggning.
Anläggningslagen (1973:1149) reglerar hur gemensamhetsanläggningar kan inrättas för samverkan mellan flera fastigheter och vilka villkor som ställs på detta. Ledningsrättslagen (1973:1144) reglerar rätten att ha en allmän valedning på en annans fastighet. Dessa lagar reglerar förutsättningarna till den markåtkomst och den ansvarsfördelning som behövs för att ledningar och anordningar som behövs för att t.ex. en avloppsanläggning ska kunna ordnas och drivas.

Lag om särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (1998:812)

Reglerar förutsättningarna för att bilda så kallat markavvattningssamfälligheter.

Lag om förvaltning av samfälligheter (1973:1150)

Reglerar möjligheterna till markåtkomst med fokus på samarbetsformerna för förvaltning av till exempel en gemensamhetsanläggning.

Agenda 2030

Motala kommun arbetar för hållbarhet i ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Målet är att skapa goda och attraktiva livsmiljöer för dem som besöker, bor och verkar i kommunen. I september 2015 antog världens stats- och regeringschefer en agenda för hållbar utveckling. Agenda 2030 består av 17 globala mål som är odelbara och som syftar till att utrota fattigdom, stoppa klimatförändringar och skapa fredliga och trygga samhällen. Det yttersta målet med hållbar utveckling är att ge kommande generationer samma goda förutsättningar och möjligheter att utvecklas som tidigare generationer haft.

Flera av de globala målen i Agenda 2030 kopplar till en hållbar dagvattenhantering. Genom att följa och arbeta enligt Policy för hållbar dagvattenhantering i Motala kommun bidrar vi framförallt till att öka vår måluppfyllnad i mål 6 -Vatten och sanitet för alla, mål 11 – Hållbara städer och samhällen, mål 13 – Bekämpa klimatförändringarna och mål 15 – Ekosystem och biologisk mångfald.

www.globalmalen.se

Nationella miljökvalitetsmål

Sveriges miljömålssystem består av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål samt 17 etappmål inom områdena avfall, begränsad klimatpåverkan, biologisk mångfald, farliga ämnen, hållbar stadsutveckling och luftföroreningar.

Generationsmålet är det övergripande målet som visar inriktningen för Sveriges miljöpolitik. Målet ger vägledning om de värden som ska skyddas och den omställning av samhället som behöver ske inom en generation för att nå miljömålen.

Sveriges 16 miljökvalitetsmål beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Av de sexton fastställda nationella miljömålen är det åtta som i olika grad berör dagvatten:

• God bebyggd miljö
• Giftfri miljö
• Grundvatten av god kvalitet
• Myllrande våtmarker
• Ingen övergödning
• Ett rikt växt- och djurliv
• Levande sjöar och vattendrag
• Bara naturlig försurning

Etappmålen ska göra det lättare att nå generationsmålet och miljömålen och identifierar en önskad omställning av samhället. I ett regeringsuppdrag som Naturvårdsverket redovisade våren 2019 till regeringen finns det föreslaget 2 etappmål för dagvattenhantering:

Etappmål 1

Senast 2023 ska en hållbar dagvattenhantering integreras i planering och byggande. Företrädesvis ska naturbaserade lösningar nyttjas för
att förebygga uppkomsten av dagvatten samt vattenvägar utformas för kraftig nederbörd. I övrigt ska dagvattnet:

– nyttjas som en resurs,
– fördröjas så nära källan som möjligt, och
– vid behov renas.

Etappmål 2

Senast 2025 ska de kommuner som har vattenresurser med risk för betydande påverkan av dagvatten från befintlig bebyggelse, ha
genomfört en kartläggning samt tagit fram en handlingsplan för en hållbar dagvattenhantering. Genomförandet av åtgärder enligt
handlingsplanen ska dessutom ha påbörjats.

Regionala mål och andra åtgärder till kommun från myndigheter

Region Östergötlands utvecklingsstrategi för Östergötland är en gemensam målbild för hur livet i Östergötland ska vara år 2040. Under arbetet med att formulera en strategi för Östergötlands utveckling har många frågor som är viktiga för regionens utveckling, och som alla behöver fortsätta arbeta tillsammans med, lyfts fram. Den
gemensamma nämnaren för dessa frågor är hur alla tillsammans kan göra omställningen till ett hållbart samhälle.

Länsstyrelsen har ansvaret att samordna det regionala arbetet med klimatanpassning. Arbete med klimatanpassning handlar om att minska sårbarheter och att ta tillvara möjligheter för att utveckla ett långsiktigt hållbart samhälle. Därmed vill Länsstyrelsen öka kunskapen om klimatförändringen, vilka konsekvenser den leder till nu och i framtiden och vilka åtgärder som kan förebygga framtida problem. I arbetet med detta har man tagit fram under 2014 en Regional handlingsplan för klimatanpassning. Handlingsplanen innehåller målbilder för länets klimatanpassningsarbete med förslag på åtgärder. Fokus ligger på att klimatanpassningsarbete ska integreras i alla organisationer som har ett samhällsansvar och verksamheter som påverkar samhällets struktur, utveckling och bevarande. Flera av åtgärderna som berör dagvatten ligger gruppering för ”Samhällsplanering och samhällsviktig verksamhet” samt ”Vattenrelaterade frågor”.